I den porträttgrupp jag är med i får vi varje träff en utmaning av våra ”fröknar” 🙂 Det kan vara att skapa ett porträtt utifrån ett tema eller bara kring något enstaka ord; De fyra elementen, Sagor, Glas, Skuggor osv. Väldigt roligt och väldigt svårt. Först och främst är det svårt att få familjemedlemmar och vänner att ställa upp, ingen i min bekantskap är bekväm framför kameran. Sedan tar det också tid, kanske måste man köra iväg iväg någonstans, få fram rekvisita osv. De här utmaningarna görs individuellt och sedan redovisas de en månad senare. Jag har lyckats få fram något varje tillfälle jag varit med, med varierat resultat…
Varje vårtermin har vi också fotografering med modeller. Fröknarna väljer en plats och så möts vi upp där tillsammans med modeller (någons vänner, arbetskamrater, släkt ). Sedan får man en stund var med modellerna, att dirigera och instruera. Just detta moment är jag väldigt osäker på, har liksom dålig fantasi och definitivt ingen erfarenhet, så jag brukar mest hänga på någon annan. (Sedan behöver man ju inte ta utifrån exakt samma vinkel, man kan ju liksom smyga lite vid sidan av 🙂 )
Två tillfällen har jag varit med, här kommer några bilder därifrån, Vassegoa!
Annika Kellner foto 
Bilderna är lyckade, de ser otvunget ut. Det känns inte att de var obekväma i rollen. Bra ljus och snygga skuggor.
Modigt. Jaj skulle inte våga eller så kanske är bristande intresse. Jag är själv otroligt obekväm framför kameran, även om det är jag själv som ska göra typ selfie. J
Jag testade på en vän som skulle behöva foto i mer proffsammanhang. Inte blev det mina bilder hon valde bland. Hon gick till en ateljé sen för en bild.
Jag håller mig till streetphoto. 😅
Hahaha ja så kan det bli 😀 Men just därför jag är med i porträttgruppen, för att lära mig. Streetphoto är nog bland det mest otäcka jag kan göra, livrädd för att fota främmande människor, tror alltid de ska bli arga på mig… Det blir nästa utmaning, finns sådan grupp i föreningen också!
Tack för snäll kommentar!
Med smicker kommer man långt. Var bara en endaste gång en mörk kille kom fram och frågade varför jag tog bilder på honom. De meckade med en bil innerstan. Jag sa att för att han såg bra ut. Då poserade han. Jag tackade och gick vidare. Tyvärr så blev inte bilderna bra för som jag skrev han hade för mörk hud och exponeringen fattade fel. Dessutom var ju inte intresserad att fota honom utan mer om situationen vid bilen. 😀
Testa. De första är svårast sen blir lättare. Jag frågar aldrig, bara tar bilderna. De få gångerna när jag ändå blev tvungen att fråga så blev inte bilderna bra.
Underbara porträtt. Jag gilar speciellt det genomlysta håret, ansiktet i ljus/skugga och det härliga hattporträttet med hattskuggorna.
Tack så mycket!
Vilka spännande utmaningar, och vilka fantastiska porträtt du har lyckats ta 🙂
Tack så mycket! Ja, superkul med porträttgruppens utmaningar!