Körde på vinst o förlust till Bokskogen i söndags. Bitande kallt och en hemsk vind 😦 Men nere bland träden var det lä och ganska skönt faktiskt.
…OCH… där stod de! De små sipporna.
Som om de väntade på att bli fotograferade.
Här kommer ett album vitsippsfoton – Vassegoa! 🙂
Den Malmöbo som är sugen på lite skogsdoft får köra någon mil. Strax utanför Malmö ligger Bokskogen, ett välbesökt rekreationsområde med många löparslingor/promenadvägar. En fin söndagseftermiddag är man definitivt inte ensam där. Vi har hittat en lagom lång (3 km) och lagom välbesökt slinga att gå. En och annan barnfamilj möter man, men man behöver inte trängas.
Igår (söndag) var det en sådan där helt fantastisk sprakande höstdag! Då älskar jag denna årstid 🙂
Här kommer några bilder, Vassegoa! 🙂
Jag vet, jag är riktigt usel på att lägga in bilder just nu… Först av den anledningen att jag inte hade några nya bilder att lägga in, nu av den anledningen att jag har för många som jag först vill gå igenom, sortera och kanske redigera lite innan jag visar dem. Det sistnämnda problemet är av mer angenäm art måste jag säga, alltid kul att ha många bilder på lager!
Ni som läste förra inlägget vet att vi åkte till Rom under påsken (fantastisk stad!), 500 bilder med hem därifrån. Några dagar innan vi reste var vi o lyssnade på min syster som sjunger o spelar, där lekte jag lite konsertfotograf (roligt men jättesvårt). Sedan ville en kompis ha några bilder på sina kattungar till sin hemsida, hon föder upp Bengalkatter. Dessutom så undrade min kompis Johanna om det inte var dax för lite fotografering av hennes dotter (vi träffas o fotar ca en gång per månad), självklart var det det! Och sist men inte minst!!.. så kom de fantastiska fina vitsipporna!
Ja ni förstår ju att det varit fullt upp 🙂 …men roligt fullt upp 🙂
Jag visar några vitsippsbilder först, medan de fortfarande känns aktuella 🙂 Fotograferade med mitt fasta 60mm macroobjektiv. Stor bländare o snabba slutartider. Det är väldigt svårt med skärpan, minsta lilla darr i blomman ger oskärpa. Svårt också att inte överexponera de vita bladen mot den mörkare bakgrunden. Skulle nog kunna lägga samman två exponeringar, men det vet jag tyvärr inte hur man gör.
Jaja, såhär blev det. Vassegoa!
Även vissna tulpaner är otroligt vackra! Eller vad säger ni?
Alla mina tulpanbilder kommer från en o samma bukett,
Vassegoa!
…bjuder jag på idag 🙂
Vassegoa!
Vet inte vad det är med mig o tulpaner? ..kärlek? De är så klara, fina, rena o helt fantastiska att fotografera om solljuset lyser sådär fint genom bladen ❤
Så med risk för att trötta ut mina följare…
Vassegoa, ett gäng tulpaner till 🙂
Har grottat ner mig i en tulpanbukett…
Tulpanfrossa helt enkelt! 🙂
Vassegoa!
Jaja inläggen upprepar sig, men det skadar inte när det är så här vackert! Det är ju faktiskt nu det är som grönast och finast.
Vårens släpande och slit har gett detta resultat. Denna lilla koloniträdgård känns kolossalt mysig och ombonad. Man bara vill stanna upp, sätta sig o njuta. Och det är nog precis vad min kompis Lena, hon som äger kolonin, gör. Hon har redan semester 🙂
Bilderna är snarlika, med samma utsnitt, tagna till en fotobok Lena ska göra. Hon tänker nämligen njuta av sin kolonistuga även vintertid.
Hon är klok hon, Lena 🙂
Egentligen är jag inte speciellt förtjust i blommor mer än att tycker det är fint. Jag har ingen förmåga att få saker att gro och jag avskyr verkligen jord under naglarna… Men jag har blivit helt galen i att fotografera blommor! Jag använder mitt fasta 60mm macro-objektiv, kör på stor bländare och fotograferar väldigt nära. Då får man de här nästan ”målade” blommorna som jag gillar, med kort skärpedjup och endast liten del i fokus.
Dessa bilder kommer alla från samma lilla blomkorg i min lilla trädgård. Man behöver alltså inte gå så långt 🙂 eller ha så fantastisk trädgård. Har valt ut några bilder och lagt i ett album. Jag vet, alldeles för många, den enskilda bilden försvinner i mängden …men jag kan lova, det finns många fler…
Tycker även de gör sig i svartvitt faktiskt 🙂
Vassegoa, lite blomsterprakt såhär en fredagskväll!
Nu grönskar det i kolonin kan jag lova, det växer så man nästan hör hur det knakar! Min kompis Lena har med sina väldigt gröna fingrar skapat skapat sig en oas och ett eget paradis. Lena är en sådan person som redan i oktober planerar nästa sommars växtlighet, jag tror faktiskt hon drömmer om blommor 🙂
I alla fall blir det väldigt fint och jag uppskattar verkligen att få komma dit och fotografera macro. Själv har jag nämligen inte riktigt förmågan att få saker att gro…
Det var inget vidare väder men ändå fint mjukt ljus för macrofotografering. Några bilder skulle kanske blivit bättre med ifyllnadsblixt men jag glömmer så lätt bort det, använder alltid bara det naturliga ljuset.
Vassegoa här kommer några kolonibilder! (Det lär bli fler) 🙂
Annika Kellner foto 