I FFIM´s porträttfotogrupp skulle vi arbeta med triptyker. Alltså tre bilder som sitter ihop. En superrolig utmaning tycker jag. Jag fick verkligen grotta ner mig i mitt fotoarkiv. Det är lättast för mig att arbeta på det viset. Jag gillar ALDRIG mina bilder när de är nytagna. Tycker alltid att precis alla är HELT värdelösa… Men efter ett tag kan jag ofta hitta små guldkorn. Jag behöver nog lite tid för att inte vara alltför självkritisk, bilden måste liksom mogna.
När det gäller triptykerna så tänkte jag på lite olika sätt. Alla skulle vara uppbyggda kring ett porträtt (såklart). Bilderna kan ha ett tydligt tema, de kan fungera ihop till form och struktur eller de kan inge känsla/skapa en illusion av något. Jag försökte mig på lite olika varianter.
Kul var det i vilket fall som helst! 🙂 Vassegoa!